Nya Fiskevårdslagen

Seff:s remissvar på den föreslagna Fiskevårdslagen SeFF anser att det är viktigt att den nya fiskevårdslagen behandlar olika kategorier näringsidkare lika. Fisketurismföretagarna se i det nya förslaget som om de bedriver hobbyverksamhet, Detta kan SeFF inte acceptera.

Sveriges FisketurismFöretagare 2011-02-28
(SeFF)

SeFFs yttrande över SOU 2010:42 Med fiskevård i fokus – en ny fiskevårdslag.

Sammanfattning
Ekosystemsansats och Försiktighetsprincips integration i ny lagtext.
Det var med stor förväntan SeFF såg fram emot att ta del av utredningens betänkande. Desto större blev förvåningen över de tama förslagen till ny lagtext. Detta trots att utredningen gjort ett grundligt analysarbete över ekosystemsansats och försiktighetsprincip i relation till nuvarande fiskelag, EUs förordningar, samt regeringsformen.
Sett till dagens situation och framtidens behov är lagtexten som föreslås otillräcklig på nästan alla punkter.
Den enda glädjen av att studera förslagen är utredarens resonemang att Miljöbalkens § 7 i slutändan erhåller ett tolkningsföreträde i förhållande till fiskevårdslagen. Men denna slutsats speglar varken texten i portalparagrafen eller annan föreslagen lagtext.
Fisketuristiskt företagande och landsbygdsutveckling
Angående specifikt fisketuristiskt företagande finner vi till vår häpnad och frustration att utredaren, med några få rader i utredningen avfärdar hela denna näringsverksamhet, och utan någon analys, trots explicit regeringsdirektiv, kategoriserar denna näring som fritidsfiske, likställt med hobbyverksamhet av utredningen.
SeFF har sedan bildandet på 1990-talet hävdat att fritidsfiskebaserat företagande inte är att betraktas som fritidsfiske. Utan är en näringsverksamhet som utnyttjar naturresurser för sin existens, och därmed bör betraktas som naturresursbrukare i likhet med andra företag inom de areella näringarna. Utredaren erhöll dessutom regeringens uppdrag att föreslå ”hur möjligheten att införa licens för t.ex. fisketurismen ska utformas. Här har utredningen grovt vanskött sitt uppdrag.
Och detta är mycket förvånande, särskilt när utredningen enligt egen referenslista haft tillgång till Fiskeriverkets m fl utredning 2007 Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet. Avrapportering av regeringsuppdrag. Samt även Fritidsfiskebaserat företagande i Sverige. Fiskeriverket och Livsmedelsekonomiska institutet. 2008.
Som framgår av dessa utredningar sysselsätter fisketurismföretag i Sverige idag lika många personer direkt som yrkesfisket. Även den ekonomiska omfattningen av dessa två fiskebaserade näringar är enligt dessa utredningar likvärdig. Men fram till 2010 har fisketurismen fortsatt att öka både sysselsättning och ekonomisk volym. Det gäller inte yrkesfisket.
Så sett ur samhällsekonomiskt perspektiv ter det sig obegripligt att utredningen avfärdar denna konstaterat snabbt växande näring med några få rader i utredningen som omfattar 790 sidor. Läs särskilt utredningens analys och resonemang för att erhålla fiskelicens, 9.1.5 Som genomförts utan att analysera fisketuristiskt företagande trots uttalat regeringsdirektiv.
Lika obegripligt ter det sig för etablerade fisketurismföretagare att regeringen subventionerar yrkesfiskeföretag att etablera fisketuristisk verksamhet som om det inte fanns en existerande sådan redan etablerad. Men för regeringens kännedom omfattas inte fisketurismföretagare av EFF, de omfattas inte av arbetslöshetsersättning vid maskinhaveri, fiskestopp, storm eller ishinder. Och när staten subventionerar en yrkeskategori, som planeras konkurrera på samma marknad, och är baserad på samma naturresurs så är det inte konkurrens på lika villkor.

I 2 kap 20 § RF finns en likställdhetsprincip. Vilket utredningen analyserar i grunden ur ett yrkesfiskeperspektiv. Utan att med ett ord beröra konsekvenser för fisketurismföretagare.

1
SeFF har vid endast två tillfällen beretts tillfälle att träffa utredningen. Specifik för att diskutera FVO, gamla vattendomar, redskapsantal. SeFFs krav på att fisketurism i en ny fiskevårdslag ska betraktas som kommersiell fiskeverksamhet har på grund av utredningens ovilja att överhuvudtaget diskutera fisketurismens utvecklingsvillkor berörts mycket lite.

Utredningens slutbetänkande
Enda skillnaden för fisketurismföretagen mot tidigare fiskelag är att utredningen nu föreslår att fisketurismföretagare ska kunna erhålla dispens från fritidsfiskarnas redskapsbegränsning.
Men fisketurismföretagaren kommer dessutom genom EUs kontrollförordning erhålla rapporteringsplikt på vissa fiskarter, därutöver ett saluförbud. SeFF finner att utredningen inte tar fisketurismbranchen på det allvar branschen länge förtjänat. Hur har utredaren tänkt sig att ökad fångstmängd skaldjur ska avsättas? om redskapsvolymen ökas, men fisketurismföretagaren åläggs ett nyinfört saluförbud. Det kanske borde utretts?

SeFF ser med tillfredställelse att fisketurismföretagare erkänns möjlighet att fiska med fler redskap än fritidsfiskare avseende fångst av skaldjur. Men med det förslaget avfärdas hela branschen, och det är grundläggande fel, särskilt i betraktande av den förväntade framtid nya lagen ska verka i.
SeFF beklagar djupt att inte utredningen föreslår en särskild turistfiskelicens, eller ett särskilt tillstånd till näringsverksamhet på ett begränsat antal akvatiska arter inom 3-och 4 milszonen, som är ett nationellt förvaltningsansvar. Ett sådant förfarande skulle genererat regelförenklingar, strukturerat tillämpningen av kraven från kontrollförordningen, specifikt artikel 55 och gett fisketurismföretagaren status som kommersiell fiskeverksamhet. Vilket dessutom skulle stärka fisketurismföretagens status och engagemanget i lokal fiskevård, vilken i Sverige generellt är undervärderad ur alla socio-och bioekonomiska perspektiv. Det är inte bara yrkesfisket som har god kännedom om lokala ekosystem. Och fiskevård ligger generellt och historiskt starkt i fisketurismföretagarens egenintresse. Vilket balanserar särintressen i ett framtida regionaliserad ekosystems förvaltning.

Som framgår av utredningen och SeFFs yttrande, finns utrymme för regeringen att i lagförslaget revidera ett antal § för att frångå utredningsförslaget att i lag kategorisera hela fisketurismnäringen som hobbyverksamhet, vilket inte stämmer med någon annan, av riksdagen fastställd svensk lag reglerande näringsverksamhet. SeFF hemställer som tidigare, att regeringen i kommande process kategoriserar fisketurism som kommersiell fiskeriverksamhet i EU förordningarnas definition. Inte som rekreationsfiske/fritidsfiske som i samma förordningar och utredarens förslag definieras som hobbyverksamhet.
För att åtgärda det akuta problem, där nuvarande svensk fiskelags definierar fisketuristiskt företagande som fritidsfiske, och EUs kontrollförordning slagit fast ett saluförbud för fritidsfiskare att träda ikraft 2011 hemställer SeFF att regeringen omedelbart ändrar definitionen av fisketuristiskt företagande i nuvarande fiskelag. Detta i väntan på att processen med ny fiskevårdslag är klar.

2

Kommentarer av analyser

1 Utredningens uppdrag och uppläggning.

1.1 Analys av direktiven.
Redan här tycks utredningen tappat bort regeringsdirektivet om att utreda hur fisketurismen ska kunna erhålla fiskelicens.

1.1.3 Uppdraget
Under punkt 7 bekräftar utredningen att de erhållit uppdraget att: Utreda hur licens kan införas för fisketurism, som utredningen själv uttrycker det.

1.1.5 SeFF konstaterar att utredningen är klar över uppdraget att utreda hur licens ska införas. Inte om så ska ske.

2 Allmän bakgrund

2.3 Fisketurism
Utredningen hävdar att fisketurismen är koncentrerad till Norrlands inland, SeFF ifrågasätter om det synsättet är relevant idag. Den stora expansion som näringen haft senare år har främst skett i mellan-och södra Sverige, vilket bör beaktas. En inte oväsentlig orsak till denna utveckling är regeringens landsbygdsprogram, som bidragit till modernisering av naturrelaterad turism generellt.

2.3. Fritidsfiskebaserat företagande
För kännedom är fisketurismens beroende av arten torsk begränsat till Öresund. Det beror på att arten generellt inte är möjlig att marknadsföra i övriga utfiskade svenska fiskevatten längre. I övrigt konstaterar SeFF att skaldjursturismen på västkusten inte omnämns. Men det kanske beror på nuvarande fiskelag och dess tillämpning. SeFF anser att utredningen nog borde engagerat sig mer i just fritidsfiskebaserat företagande än vad som här redovisats. Och detta kan vara en bidragande orsak till att utredningen negligerat både branschen och regeringsdirektivet. Fiskeriverket omnämner 17 skaldjursturismföretag 2009 verksamma i västerhavet. 2010 var de över 30. Det är den landsbygdsutvecklingen utredningen och regeringen vill försvåra. Genom utredningens förslag och genom allmänn samt riktad subvention och rättigheter till yrkesfisket inom fisketurismföretagande. Samtidigt som etablerade fisketurismföretagare fråntas rätten att försälja skaldjur på en tidigare etablerad marknad.

2 Den gemensamma fiskeripolitiken och internationella konventioner

3.2.1 Ny reviderad kontrollförordning.
Kapitel 5.
3
I förordningens artikel 55 behandlas fritidsfiskets skyldigheter. Det står inget om Fritidsfiskebaserat företagande i artikeln. Den reglerar fritidsfiske, och uttryckligen inte kommersiell fiskeverksamhet. Att inte utredningen analyserat förordningens konsekvenser för svenska fisketurismföretagen finner SeFF märkligt. Utan analys erhåller ju fisketurismföretagen i praktiken ett yrkesförbud genom att utredningen är medveten om att både i nuvarande fiskelag och i fiskevårdslagförslaget kategoriseras fisketuristiskt företagande som hobbyverksamhet. Denna konsekvens vore väl om något värt att utreda. Sedan är det ju märkligt att en yrkesgrupp, fisketurismföretagarna, i just Sverige fråntas rättigheter och åläggs skyldigheter. Detta samtidigt som en annan yrkeskategori, yrkesfiskarna, nyttjande samma resurs, verkande på en likartad marknad, får subventioner både av EU och staten Sverige.

Analys
Som utredningen mycket riktigt påpekar omfattas även fritidsfisket av EUs fiskepolitik genom nya kontrollförordningen. Det är också korrekt att kontrollförordningen endast omfattar fiske i haven. Vilket innebär att västkustens skaldjursturism hotas av ett saluförbud när dess tillämpningsföreskrifter träder in. Ett kommande svenskt saluförbud i nya fiskevårdslagen hotar ju även skaldjursturismen på insjökräfta, när den lagen träder ikraft.
Fritidsfisket.
Men även fisketurismföretagare bedriver fiskeverksamhet i havet. Inte bara yrkesfisket och fritidsfiskare. Som också framgår saknar Kontrollförordningen definition på vad som är yrkesmässigt fiske, men definierar fritidsfiske som icke kommersiellt.
Rådsförordning 3760/93 definierar det fiske som inte är fritidsfiske som kommersiell fiskeverksamhet.
Eftersom fisketuristiskt företagande är kommersiell verksamhet utifrån all annan nationell lagstiftning bör väl medlemsstaten Sverige liksom EU kunna även i fiskevårdslagen definiera fisketurism som näringsverksamhet, särskilt när kontrollförordningen öppnar för den tolkningen enligt utredningens analys. Särskilt för fisketurismföretag bedrivande skaldjursturism, vilka överensstämmer med definitionen i kontrollförordningen att fisketurismfartyget är utrustat för yrkesmässigt nyttjande av levande akvatiska resurser. Vilket naturligtvis alla fisketurismföretagares fartyg som bedriver fisketurism i haven är. Som framgår i (EG) nr 2371/2002 artikel 7 Fisketillstånd. Här anges att ett gemenskapens fiskefartyg under vissa förhållanden endast ska ha rätt att bedriva en specifik fiskeriverksamhet om den anges i ett giltigt fisketillstånd. Sedan har ju medlemsstaterna ett eget utrymme inom 12 milszonen och egen jurisdiktion inom 3-4 milszonen. Så vad är problemet?
Utredningens förslag om att Fritidsfiskebaserad verksamhet per definition ska betraktas som hobbyverksamhet får som konsekvens för fisketurismföretag som bedriver skaldjurssafari i haven att, de liksom fritidsfisket drabbas av nya saluförbudet. Det blir ett oerhört problem för dessa etablerade företag med uppbyggd kundkrets.
Än värre blir det ju om de ska utsättas för konkurrens inom fisketurism av yrkesfiske som tycks vara planerat. T o m med riktat statligt stöd.
Det blir ju i princip att ge en etablerad uppbyggd näring yrkesförbud, och försöka ersätta den med andra yrkesutövare med helt andra rättigheter och subventioner. Ett sådant förfarande av regering och riksdag verkar fullkomligt orimligt.

Fiskelicens (EUs benämning.) Svensk benämning Fartygstillstånd.
SeFF ser ingen anledning varför fisketurismfartyg skulle erhålla full fiskelicens. Det skulle ju dessutom vara meningslöst eftersom det är förbjudet enligt svenska bemannings-och säkerhetsföreskrifter att medta passagerare på fartyg som innehar svenskt fartygstillstånd och bedriver yrkesmässigt fiske.
4
Däremot finns ju utrymme att bevilja en turistfiskelicens på svenskt territorialvatten (12 milszonen) i EUs grundförordning EG nr 2371/2002. Och som Riksrevisionsverket anfört finns ett betydande svenskt handlingsutrymme generellt inom 12milszonen.

5 Tidigare utredningar och pågående arbeten mm

Regeringens landsbygdsstrategi och det miljöpolitiska arbetet

Landsbygdsstrategin
SeFF hävdar att utveckling av fisketurism är en fundamental grund att bygga landsbygdsutveckling på. När det gäller vatten, tillgänglighet, och naturupplevelser intar Sverige en särställning i EU. Landbygdsstrategin syftar till att lyfta den ekonomiska utvecklingen på Sveriges landsbygd. Om regeringen menar allvar med att uppnå de mål man anger, sker det med all säkerhet enklare genom att ge fisketurismföretagare status av näringsverksamhet, snarare än att bibehålla hobbyverksamhetsstatusen. Både av socio-och bioekonomiska orsaker. Det är med säkerhet så att den generellt underutvecklade svenska fiskevården blir bättre om fisketurismföretagaren status höjs lokalt och regionalt i olika samverkansforum. Dessutom är ju fisketurismen en av besöksnäringens reseanledningar till att överhuvudtaget besöka landsbygden.

Analys
SeFF noterar att utredningen helt utelämnar fisketurismen i sammanhanget. Märkligt.

Det miljöpolitiska arbetet

Utredningen behandlar två av Miljömålen.
Angående Levande sjöar och vattendrag delar SeFF i delar Miljömålsrådets bedömning avseende måluppfyllelse 2020. Men SeFF vill poängtera att utan att stora resurser tillförs omprövningen av gamla vattendomar, inlösningsmedel för fiskfällor mm, lär en måluppfyllelse enligt ekosystemsansats och försiktighetsprincip svårligen kunna uppnås detta sekel.

Angående Hav i balans samt Levande kust och skärgård är SeFF mer pessimistisk än Miljömålsrådet.. För Östersjöns fiskbestånd kan nog miljömålen nås genom fortsatt Östersjösamverkan. Men det krävs radikala minskningar av närsaltsläckage och att mer selektiva fiskfångstmetoder implementeras snarast, där lokala fiskstammar hotas.
Gällande både Östersjö-och Västerhav handlar det inte om att minska fisketrycket genom färre men modernare fartyg. Utan att minska fiskeridödligheten genom att kvotavräkna all fångst av kvoterade arter på fiskefartygen, inte som nu på officiell landad volym. Vilken har mycket lite med verklig fiskeridödlighet att göra på både kvoterade och okvoterade arter. En sådan åtgärd skulle också generera en betydande benägenhet hos yrkesfisket att använda ”bästa möjliga fångstteknik”. Sedan vore det för fisketurismen en nåd att stilla bedja om att EU och Sverige övergår från dagens minimimått till en längdoptimerad förvaltning på samtliga arter.
Naturligtvis borde både Sverige och EU införa det Färöiska fiskeriförvaltningssystemet, det har ju visat sig fungera sedan 1991. Och har med stor framgång använts på Amerikanska ostkusten de senaste åren. Särskilt framgångsrikt har det visat sig kustnära, där ju en rad arter på svenskt vatten har en mycket bekymmersam beståndsstatus. Varför inte använda sig av förvaltningsmodeller som visat sig fungera?

5
5.3 Ny lagstiftning om överlåtbara fiskerättigheter.
Det kan initialt kanske inte anses beröra fisketurismen direkt, men gör det i praktiken indirekt. Överlåtelsebara fiskerättigheter har prövats sedan 1980-tal. De kan fungera som fördelningsmetod inom storskaligt industriellt enartsfiske på pelagiska arter. Men systemet har vittgående negativa konsekvenser för mer kustnära fiskerier. Systemet gynnar koncentration av kvotägande, och har överallt där det införts genererat ägarkoncentrationer av kvoterade arter till allt färre men större ägare. Det utarmar m a o det lokala småskaliga kustnära fisket. Metoder typ handel med rättigheters konsekvenser blev märkbar i Sverige redan efter inrättandet av handeln i ton och KW i fiskeflottan på 1990-talet. Det var genom den metoden svenskt konsumtionsfiske omvandlades till industriellt foderfiske. Samtidigt som det svenska foderfisket bedrevs på dispens.
För fisketurismföretagens kunder är det en bonus om det i närområdet finns färska fisk- och skaldjurprodukter tillgängliga året runt. Genom att svenska årskvoter kan vara slutfiskade redan i mars, och arten dumpas sedan död året ut som det visat sig, är det inte bara ett problem för lokala yrkesfiskare. Det fungerar inte inom ICES mätmetoder för fiskbestånd, för den dumpade volymen kvotavräknas inte. Och kunder blir ju missnöjda när färska produkter inte finns tillgängliga som förväntats.
SeFF rekommenderar regeringen att införa det Färöiska förvaltningssystemet inom 12 milszonen för allt yrkes- och fritidsfiske.
Att överlåtelsebara fiskerättigheter förvärrar regionala obalanser genom ägarkoncentration är ett faktum överallt där det provats.
Regeringen borde pröva en regional kvotfördelning, alternativt norska gruppekvoter, kompletterat med havsdagar, som alternativ på några arter, det skulle i vart fall få effekten att bibehålla några fiskefartyg i kustfiskelägena. Havsdagar och fångstplatslimiterat antal fartyg fungerar ju utmärkt för räkfisket i Gullmarsfjorden sedan mitten av 1990-talet. Säkerligen för att både ekosystemsansats och försiktighetsprincip låg till grund för detta fiske i naturreservat. Tack vare kunskap om Oestroms, Shermans och Shephards arbeten fanns hos de fiskare, forskare och förvaltare som deltog i den processen.

5.7 Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet.
Regeringen gav i (Jo 2006/1876) Fiskeriverket ett flertal uppdrag, varav några särskilt berör framtiden för svensk fisketurism.
2 Fisketuristiskt företagande i förhållande till andra fiskeberoende näringar. SeFF konstaterar att regeringen 2006 ansåg att fisketurism är en fiskeberoende näring, och inte hobbyverksamhet. Fiskeriverket verkar lite svävande på den punkten är SeFFs erfarenhet.
3 Licens för fisketuristiskt företagande. SeFF saknar fortfarande kallelse till samråd om införande av denna licensform. Och hur enkelt skulle det inte idag varit för utredare, Fiskeriverk, fisketurismföretagare samt SeFF som organisation om denna licens existerat vid ingången av 2009.
Allt detta finner SeFF mycket märkligt hanterat av både regering och Fiskeriverk, särskilt i förhållande till det flertal skrivelser i sak som SeFF tillställt både regering och Fiskeriverket. Detta alltsedan Fiskeriverket överlämnat sin rapport till regeringen i dec 2007.

4 Fisketurismen, fisketuristiskt företagande och sportfiskets samhällsekonomiska effekter
SeFF konstaterar att de samhällsekonomiska effekterna av fisketurismen fortsatt att öka, trots att samhällets organ på det stora hela inte uppmuntrar denna tillväxt. Märkligt nog subventioneras istället andra, på landsbygd under avveckling, stadda fiskresursberoende branscher i allt högre grad.

6
De förändringar till lagförslag som Fiskeriverket föreslår i rapporten delas i allt väsentligt av SeFF. Det framgår även av det yttrande SeFF lämnat till regeringen 2008.

:Fiskeriverket bör bemyndigas att kunna medge särskilt tillstånd med undantag för redskapsbegränsningar för fiske till företrädare för fisketuristiska företag.
SeFF vill förtydliga att den årligen starkt växande fisketurismen, idag riktad på hummer och sötvattenkräfta, mycket väl kan kompletteras med liknande aktiviteter riktad på både havskräfta och krabba. Dels skulle det i princip kunna innebära året runt verksamhet, då både krabba och havskräfta kan fiskas året runt. Detta till skillnad mot hummer som är ett tidsbegränsat säsongsfiske. Det skulle långsiktigt innebära att skaldjursturismen skulle kunna bedrivas i vart fall från april och året ut. Vilket skulle ha en stor positiv ekonomisk fördel för samtliga turistföretag i svenska västkustens fiskelägen.
Men dels krävs att fisketurismföretagaren betraktas som näringsverksamhet, dels rätten att bedriva fisket med fler havskräft-och krabburar än fritidsfisket. Därutöver rätt att tillaga och försälja skaldjur till kunder inom ramen för aktiviteten. Det för att kunna verka konkurrensneutralt på befintlig och kommande marknader.

Sedan är det ett faktum att några av västkustens fisketurismföretag innehar yrkesfiskelicens, det innebär dock inte att deras fartyg innehar fartygstillstånd. Detta för att ett fartygstillstånd för yrkesfiske omöjliggör medtagande av passagerare enligt bemannings- och säkerhetsföreskrifter utfärdade av Transportstyrelse och Fiskeriverk. I dagsläget hänvisas dessa från yrkesfisket komna seriösa fisketurismföretagare att bedriva yrkesmässigt hummerfiske med fritidsbegränsat antal redskap p.g.a. att båten är anpassad för passagerartrafik enligt Transportstyrelsens normer och Internationella konventioner. Och den begränsningen är naturligtvis ett hinder för att kunna bedriva kompletterande yrkesfiske inom ramen för yrkesfiskelicensens inkomstprövningsnorm.
Alternativet att bedriva yrkesmässigt hummerfiske i en båt mindre än fem meter utesluter ju fisketurismaktiviteter så det är inget alternativ. Dessutom skulle i så fall reglerna för märkningen av redskap förhindra att dra redskapen med båten anpassad för passagerartrafik.

8 En sammantagen analys

8.1 Vad utgör problemet med gällande lagstiftning?
SeFF delar i allt väsentligt utredningens beskrivningar av problemen. Exklusive en slutsats som utredaren drar av det möte SeFFs rep. hade med utredaren i sept. 2009. På sidan 454 andra stycket konstaterar utredaren att regeringsdirektivet innebär ”hur licens ska (regeringens formulering) (utredaren skriver kan) införas för fisketurismen” Sedan hänvisas i analysen till det samtal vi förde. Att utredaren helt bortser från sitt uppdrag på denna avgörande punkt motiveras av att utredaren vill komma bort från krångliga och byråkratiska tillståndskrav. Dessutom hävdar utredaren idag att kravet på licens/tillstånd egentligen beror på redskapsbegränsningen. Vilket också framfördes av utredaren vid vårt möte. Dessutom informerades SeFF om att utredaren vid denna tidpunkt planerade att slopa yrkesfiskelicensen för yrkesfisket, och bara bibehålla fartygstillståndet. Därefter frågade utredaren om SeFF står kvar vid kravet på en turistfiskelicens. Då det vid tillfället inte verkade meningsfullt att bibehålla detta krav framförde SeFFs representant att SeFF kan avstå det kravet, men ersätta detta med ett krav på turistfisketillstånd. Angående redskapsbegränsningen (burar) för fisketurismföretagare enades vi om att det inte var lämpligt att fastställa den i lag, utan att specifikt antal borde regeringen överlåta åt bemyndigad myndighet att fastställa, och kunna förändra av beståndsskäl. SeFFs rep. påpekade särskilt att utredaren missuppfattat huvudorsaken till SeFFs krav om Tillstånd/licens. Det kommer sig av att
7
fisketurismföretagare anser sig vara just företagare bedrivande skattepliktig näringsverksamhet och inte hobbyverksamhet. Att fisketurismföretagaren är lika beroende av resursen fisk som någonsin en yrkesfiskare, och att det visat sig i samförvaltningsinitiativ och FOG områden att fisketurismföretagare utan denna erkända status av naturresursbrukare vare sig hos politiker, myndigheter eller andra intressenter på regional eller lokal nivå hanterats likställt, om de överhuvudtaget tillfrågas. Vilket också förklarar att SeFF i ett yttrande om regionaliserad förvaltning ansett att sådan i dagsläget inte vore lämplig. Utan erkännande av status som naturresursbrukare föredrar SeFF att den nationella myndigheten förvaltar fiskbestånd. Detta var också exakt vad som SeFFs rep. rapporterade till styrelsen. Samt erhöll styrelsens uppdrag att tillskriva regeringen och hemställa om att fisketurismföretagare borde kunna erhålla turistfisketillstånd som alternativ till turistfiskelicens om den skulle avvecklas.
Bilaga. Skrivelse till regeringen, Hemställan Turistfisketillstånd.
Utredaren anser sig i analysen ha problem med det lokala och regionala inflytandet i en ny fiskevårdslag. Sedan radar utredaren upp problem. För att övergå till att diskutera regional och lokal samförvaltning. Sedan resonerar utredaren om att olikheter i uppfattning om beståndsstatus mellan forskare och yrkesfisket utgör ett problem. Som om kompetensen var likställd. Detta när alla idag vet att problemen med överfiske beror på att politiker tidigare lyssnat mer på yrkesfiskets företrädare än sina egna forskare. Vet inte om utredaren vill tillbaka till den situationen eftersom det anses krävas ”en gemensam syn på vad som behöver lösas”.
SeFF anser att i lokala och regionala råd och samförvaltningsgrupper ska inte något särintresse ha majoritet. Samtliga intressenter ska behandlas likställt. Och med egen nomineringsrätt. Det ska inte vara som i FOG områden där yrkesfisket även utser representanter för andra branscher. Lämpliga arbetsuppgifter initialt är väl att upprätta en fiskevårdplan inom respektive område. Kompletterat med förenklad mkb över olika fångstmetoders påverkan i varierande bottenstrukturer. Och en generell bedömning av ekosystemets påverkan genom mänskliga aktiviteter. M a o implementera ekosystemsansatsen. Det är vad som gjordes i Gullmarsfjorden i samverkan mellan Länsstyrelse, forskare och yrkesfisket då. Sedan ska naturligtvis respektive myndighet ha överprövningsrätt, samt delegera arbetsuppgifter allteftersom respektive förvaltningsform visar erforderlig kunskap om ekosystem och försiktighetsprincip.
Angående eventuell regional kvotfördelning så bör naturligtvis yrkesfisket regionalt sköta detta internt. I vart fall till dess fisketurismen och fritidsfisket kan beröras av myndighetsåtgärder p.g.a. lokalt överfiske.
Men den dag ska väl inte behöva komma, för fisketurismens, fisket med enskild rätts och fritidsfiskets fiskuttag ska naturligtvis inte avräknas yrkesfiskets kvoter. Eftersom det fångstuttaget är orapporterat. De bör i förekommande fall erhålla en egen kvot. Den är ju historiskt infiskad utanför yrkesfiskets kvotsystem.

9 Utredningens överväganden och förslag
9.1 Fiskevård i centrum
SeFF finner utredarens resonemang logiskt, men varför så blygsamt? Vad som saknas är ett förslag att införa en Fiskevårdsavgift. SeFF föreslår inrättade av en avgift på 500 kr årligen för en familj bosatt på samma adress. Och samma avgift för utländska besökare. Dessutom kopplat till ett krav om obligatorisk fiskeguide för medborgare som inte är stadigvarande bosatta i Sverige. Därutöver bör allt fiske med nätredskap endast omfatta personer stadigvarande bosatta i Sverige, liksom motsvarande lagstiftning i Danmark.
Fiskevårdsavgiften bör inbringa ett tillskott på cirka 50 miljoner årligen att tillskjuta det årliga statsanslaget. Minst hälften av dessa 50 miljoner bör särskilt avsättas för utlösen av
8
otidsenliga och samhällsekonomiskt vansinniga fiskfällor i älvar och vattendrag. Det skulle generera hundratals nya arbetstillfällen i glesbygd på kort tid.

9.1.1 Det nationella handlingsutrymmet
Som framgår berör inte EU rätten sjöar och vattendrag. Därför berör kontrollförordningen bara fiske i havet. Detta medför dock vittgående problem för etablerad fisketurism baserad längs Sveriges kuster.
Men EU har dock i artikel 8-10 och 17 i grundförordningen EG nr 2371/2002 överlämnat ett nationellt handlingsutrymme till medlemsländerna. Det gäller rätten att vidta icke diskriminerande åtgärder inom 12 milszonen. Där finns ett faktiskt utrymme inom 12 milszonen för Sverige att bevilja fisketurismföretagare turistfiskelicens. Dessutom motiverat av en icke diskriminerande åtgärd, då skaldjursturismen med burfiske blir diskriminerade jämfört med tidigare om saluförbudet skulle gälla även fisketurismföretagare, men inte sådana med fiskelicens. Detta är ett odiskutabelt faktum. SeFF kan knappast tänka sig att Danmark eller Norge skulle motsätta sig ett sådant förfarande. Om så blir fallet räcker territorialvattnets 3 och 4 mils zoner långt.

9.1.2 En portalparagraf
Det var på tiden, den har saknats alltför länge. Men inte ska generella socio-ekonomiska skäl till fiskeuttag likställas med ekosystemsansats och försiktighetsprincip. Möjligen kan undantag göras av begränsade regionala bio-ekonomiska orsaker. Men naturligtvis ska ekosystems ansats ha tolkningsföreträde

9.1.3 Miljörättsliga principer i en ny fiskelag
Äntligen. Men de bör stärkas.

9.1.4 Resursfördelningen.
I den mån fisketurismföretagaren eller fritidsfisket berörs av inskränkningar av fiske föranledda av EUs kontrollförordning bör denna grupp erhålla en egen kvot på den art som omfattas av återhämtningsplaner. Det är utomordentligt viktigt att fritidsfiskets fångster inte förs tillsamman eller inkorporeras med yrkesfiskets kvotsystem. Detta då yrkesfiskets kvotsystem är helt baserat på yrkesfiskets historiska landade fångster.
För fritidsfisket finns naturligtvis en historisk infiskad volym på respektive art. Det bör innebära att när återhämtningsplaner upprättas och fisketurismföretag och fritidsfiskare erhåller rapporteringsplikt ska detta rapporterade fiske avräknas på en egen historiskt infiskad kvot fastställd av ICES.

9.1.5 Yrkesfisket
Eller snarare en mer korrekt benämning kommersiell fiskeverksamhet som det uttrycks i EUs förordningar.
SeFF har upprepade gånger studerat utredningens resonemang kring nuvarande yrkesfiskelicens, fartygstillstånd, EUs benämning fiskelicens på fartygstillstånd samt utredarens förslag om att slå samman de svenska benämningarna yrkesfiskelicens och fartygstillstånd till en likalydande EU och svensk ny form benämnd fiskelicens. SeFF finner resonemanget logiskt för både myndighet och yrkesfisket i framtiden, detta när det gäller den kommersiella fiskeverksamheten yrkesfiske.
Vad som naturligtvis saknas är någon som helst analys av den kommersiella fiske verksamheten fisketurism. Vilket naturligtvis är beklagligt. Denna kommersiella fiskeverksamhet verkar av utredningen vara offrad på krångel- och byråkratialtaret med utredarens ord.
9
Utredaren konstaterar inledningsvis att fiskerilagstiftningen är svårbegriplig och komplex, och att alltför få deltar i debatten vilket var helt korrekt tidigare. Men knappast kan sägas vara fallet idag efter ESO utredningen Fisk och Fusk 1997, den pågående integreringen av miljömål, samt inte minst Isabella Lövins Tyst Hav. Men i beaktande av fisketurismens expansion, i beaktande av regeringsdirektiv till utredningen och i beaktande av flera statliga utredningar på området finner SeFF det märkligt att fisketurism som kommersiell näringsverksamhet inte med ett ord analyseras i utredningen specifikt gällande fiskelicens/tillstånd.

Därför ser sig SeFF föranlåten att utveckla ett eget analysarbete baserat på denna utredning, EU lagstiftning, nuvarande fiskelag och förordningar, vilket förvisso är ett komplext arbete.

Utredningen har använt skattelagstiftningen som kriterium för att lägga en ekonomisk grund för att erhålla framtida fiskelicens. På samtliga punkter uppfyller fisketurismföretag dessa kriterier.
Fisketurism i företagsform bedrivs självständigt, den bedrivs i vinstsyfte, och den är varaktig. Företagen är registrerade och innehar F-skattsedel. Fartygen är registrerade i fartygsregistret och innehar signal.
Därutöver finns väl inget fisketurismföretag som inte uppfyller nuvarande fiskelagens yrkesfiskelicens- och fartygstillstånds inkomstkriterier. Sannolikt uppfyller samtliga etablerade fisketurismföretag på västkusten bedrivande skaldjursaktiviteter dessa inkomstkriterier i ren saluföring av skaldjur idag. Den försäljningen blir sannolikt förbjuden i år och innebär ett väsentligt inkomstbortfall. Detta även om fisketurismföretagaren innehar yrkesfiskelicens, eftersom fisketurism bedrivs med fartyg utrustade som passagerarfartyg enligt Transportstyrelsens förordningar. I vart fall hos seriösa företag.

Så utifrån skattelagstiftningen och EUs förordningar drar SeFF slutsatsen att fisketurismföretagen har varit och är kommersiell fiskeriverksamhet och inte hobbyverksamhet, om detta är nog alla ense.

Utredarens sammantagna krav i nuvarande svensk yrkesfiskelicens och fartygstillstånd. och SeFFs kommentarer Detta relaterat till kommersiell fiskeriverksamhet utförd som fisketurism.

Ändringsförslag i kursiv stil.

1 Resursen förbehålls ett begränsat antal yrkesfiskare (fiskeriverksamma) Krav om inkomst som brutto motsvarar två basbelopp eller netto ett halvt. Kommentar: Detta uppnår alla seriösa företag.
2 Krav om föryngring av fiskarkåren. Kommentar. Den småskaliga kustfiskekårens åldersammansättning är mycket hög generellt. Att etablera sig som småskalig kustfiskare idag är utomordentligt kostnadskrävande och svårt. Om det skapas en ingång via fisketurism skulle det underlätta rekryteringen.
3 Regionala aspekter. Kommentar. Att underlätta inträde i yrkesfisket via fisketurism skulle vara av utomordentligt stort värde regionalt.
4 Anknytning till Sverige. Ingen kommentar
5 Jämställdhetsaspekter. Kommentar Det är naturligtvis enklare ur ett jämställdhetsperspektiv att för en familj kombinera fisketurism med småskaligt yrkesfiske, än att bara bedriva yrkesfiske. Särskilt för ett ungt nystartat företag.
10
6 Beakta EUs lagstiftning om inträde/utträde ur flottan. Kommentar Som SeFF framfört tidigare så är det enligt Transportstyrelsens bemannings-och säkerhetsföreskrifter ett krav att samtliga ombord på ett registrerat fiskefartyg ska inneha Sjö intyg, samt genomfört en sjösäkerhetskurs. Det går inte att kombinera med passagerartrafik. Denna punkt särskiljer fisketurismföretagarens passagerarfartyg från ett registrerat fiskefartyg. Ett företag som bedriver både fisketurism och yrkesfiske behöver med nuvarande förordningar två fartyg.
7 Fartyg med en största längd om minst fem meter ska vara registrerade i fartygsregistret.. Kommentar. Ett fiskefartyg som det bedrivs yrkesfiske med är registrerat som fiskefartyg. Ett fartyg som bedriver fisketurism ska registreras men inte ingå i yrkesfiskeflottan.
8 Fångstuppgifter ska lämnas i tid. Kommentar Det gäller fiskefartyg. Och uti det fallet att EU kommissionen beslutar att fritidsfiske på en specifik art ska omfattas av rapporteringsplikt. Sedan anser SeFF att den dag fisketurismföretagen erhåller särskilt fisketillstånd ska även de som innehar detta omfattas av fångstrapportering via kustfiskejournal.
9 SeFF lägger till en punkt. För Fisketurismföretag med särskilt fisketillstånd åligger det redaren att tillse att all personal ombord är behörig i de fartområden som befars. Vid överträdelse ska det särskilda tillståndet kunna dras in. Detta för att höja passagerarsäkerheten.

Utredningens förslag till ny lagtext, och SeFFs ändringsförslag i fet stil

Yrkesmässigt fiske (Kommersiell fiskeverksamhet) på allmänt vatten får bara bedrivas med fiskelicens (eller särskilt tillstånd) Den (Dessa) ska gälla under högst en femårsperiod. Fiskelicens (eller särskilt tillstånd) ska beviljas av den myndighet som regeringen bestämmer under följande förutsättningar.

1 Fysisk eller juridisk person som innehar F-skattsedel
2 Fisket ska ha anknytning till Sverige.
3 Det ska finnas en konsekvensbeskrivning för miljön av fisket. Av denna ska följa att fisket bedrivs enligt försiktighetsprincipen som anges i § 4 i denna lag
Om fisket bedrivs med fartyg gäller därutöver att befälhavaren ska ha (gällande behörigheter) och genomgått utbildning om det akvatiska ekosystemet.
Om inte samtliga krav är uppfyllda ska ansökan avslås. Därutöver ska ansökan avslås om Sveriges fiskekapacitet överskrids.

SeFF benämner yrkesmässigt fiske (kommersiell fiskeriverksamhet) och turistfiskelicensen/tillståndet för särskilt tillstånd i sitt ändringsförslag till lagtext. Orsaken till det är att det brukas i en EU förordning. Sedan finns säkert de som kan finna ett mer passande namn.

Särskilt om fisketurismen
Det finns i utredarens kortfattade analys av fisketurismen mycket som är rätt, Beskrivningen av nuvarande problem med redskapsbegränsningen för fisketurismföretagare är i huvudsak korrekt. SeFF uppskattar också refereringen till både regeringens landsbygdsstrategi och skrivelsen Vissa fiskepolitiska frågor. SeFF kompletterar med Regeringsdirektivet i utredningsuppdraget. Det är också alldeles utmärkt att utredaren när det gäller
11
redskapsbegränsningen föreslår att fisketurismföretagaren ska medges undantag av den förvaltande myndigheten. Så långt är SeFF överens med utredningen.

Vad som SeFF initialt vänder sig emot är utredningens tolkning av Kontrollförordning avsnitt om fritidsfiske. Detta eftersom det har avgörande betydelse för utredningens resonemang att avstå att införa en begränsad turistfiskelicens (särskilt tillstånd) i lagtexten.
Som redan tidigare påpekats definierar inte vare sig kontrollförordningen eller tidigare s.k. grundförordningar yrkesfiske, så långt tillbaka som EG nr 3760:93. I samtliga dessa förordningar används begreppet kommersiell fiskeriverksamhet. Detta i motsats till fritidsfiske som definieras i kontrollförordningen som icke kommersiell. EU rätten överlämnar därmed åt medlemsstaterna att besluta huruvida fisketurism i havet är att betrakta som kommersiell fiskeriverksamhet eller fritidsfiske. Sett i ett EU perspektiv har medlemsstater tolkat dessa begrepp olika. I UK och på Irland ingår en del av den fisketurism som bedrivs i havet i fiskeflottan. Orsaken till det står att finna i att både UK och Irland ville ha med fisketurismens fartyg i sin fiskeflotta när dess storlek fastställdes i ton och kW genom ett EU beslut.
Så i UK och på Irland bedrivs numera samma skaldjursturism som på svenska västkusten i liknande ekosystem, i liknade kulturmiljö, fångande samma arter hummer, krabba och havskräfta, men inom yrkesfisket. I den nationellt avsatta 10 % fria kvotandelen för den kvoterade arten havskräfta. Hur de löst detta inom IMOs regelverk för passagerarfartyg övergår SeFFs kännedom.
Nu ingår inte svenska fisketurismfartyg i svenska fiskeflottan genom ett tidigare nationellt beslut. Och inget av SeFFs medlemsföretag har detta som önskemål. Eftersom det är helt obefogat och skulle skapa fler problem genom andra nationella regelverk.
Vidare vill SeFF starkt poängtera att själva orsaken till den nya fiskevårdslagen är brister på fiskevårdsområdet i den gamla fiskelagen. Som både utredning, riksdag, regering och myndigheter väl känner till är svenska fisketurismföretag pådrivande när det gäller fiskevård. Både regionalt, lokalt och nationellt. I samband med att det längs kuster och i de stora sjöarna har upprättats olika regionala förvaltningsforum har SeFF noterat att fisketurismföretagare ofta utestängts från medverkan av andra särintressen. Detta genom att fisketurismföretagares status är hobbyverksamhet idag.
Som framgår av utredningen så föreslås utvidgade möjligheter till regionaliserad förvaltning, Rimligen bör svenska fisketurismföretagare ges plats att delta i detta viktiga arbete med att implementera ekosystemsansats och försiktighetsprincip i lokala och regionala ekosystem. Och det lär knappast kunna ske likställt om inte fisketurismens status ändras till att betraktas som kommersiell fiskeriverksamhet i lagtexten.
SeFF beklagar att Fiskeriverkets rapport FISKE 2020 inte funnits tillgänglig i sin helhet för utredning och expertgrupp.
Vid stiftande av en ny lag sätts fokus på framtiden, det skulle enligt SeFFs mening vara ren underlåtenhet om inte denna rapport beaktades i den framtida processen mot en ny lag. Det kan ursäktas att rapporten inte förelåg under utredningsarbetet. Men alla de referenser som Fiskeriverkets rapport refererar till har funnits tillgängliga för både utredning, expertgrupp samt också i delar SeFF. Därför hemställer SeFF om att regering, lagråd, riksdagsutskott och riksdag tar denna rapport i beaktande när fiskevårdslagen bereds och förhoppningsvis antas med SeFFs ändringsförslag.
Dessutom skulle en turistfiskelicens skilja seriösa företag från oseriösa, den blir ju en form av certifiering på faktisk grund som konsumenter och övriga turistsektorn kan lita på. Den kvalitetssäkringen skulle betyda mycket för den seriösa delen av fisketurismbranchen. Vilken väl är den delen som samhället i stort bör bejaka generellt.

12
Vad ska gälla för fiske med enskild rätt.
SeFF finner det anmärkningsvärt att utredningen föreslår att Fiskeriverket (beslutande myndighet) rätt att förbjuda eller begränsa fisket enbart gäller att skydda hotade arter eller stammar av nationellt intresse. I beaktande av ekosystemsansats och försiktighetsprincip borde väl även regionala och lokala bestånd och stammar kunna skyddas av ansvarig myndighet. Texten finner SeFF oklar på den punkten. Alla fiskbestånd eller underarter är förvisso inte hög migrerande. Det är numera erkänt att det t o m finns eller har funnits lokala torskbestånd i västerhavet. Så sent som på 1990-talet hävdade särintressen att ingen vet vart en fisk simmar. Det var fel då och är fel nu. Och det visste varenda lokal kustfiskare sedan generationer tillbaka.

SeFF noterar i utredningens slutsats att de som bedriver fiske med enskild rätt både med och utan fartyg, liksom fisketurismens företagare gjort detta utan särskilt tillstånd och utan rapporteringsplikt. Utredningen konstaterar i slutraden att den som vill sälja fisk endast kan göra detta om man bedriver näringsverksamhet och innehar F-skattsedel. SeFF konstaterar att vid fiske inom enskild rätt, med eller utan fartyg, och för fisketurismföretagare krävs särskilt tillstånd inkluderande rapporteringsplikt. SeFF anser att allt annat skapar onödig byråkrati och krångel för de som bedriver näringsverksamhet. SeFF uppmanar regering och riksdag att särskilja näringsverksamhet från hobbyverksamhet.

9.1.11 Regionala Råd
SeFF ser positivt på utredningens förslag till regionala råd under vissa givna förutsättningar som inte föreligger idag.
Idag finns inom Fiskeriverket rådgivande grupper på nationell nivå. Eftersom SeFF deltar i Fiskeriverkets rådgivande grupp för fritidsfiskefrågar och de flesta frågor utom fiskevård, som berör SeFFs medlemmar är näringsmässiga så får dessa avhandlas utanför denna formella grupp vilket SeFF anser olyckligt och tidskrävande. Skälet till det är ju att fisketuristiskt företagande olika frågeställningar bara delvis berör Fiskeriverket. Men de går ju in i varandra för den enskilde företagaren. Och de berör Näringsdepartement, Tillväxtverk och Transportstyrelse, Miljödepartement och Naturvårdsverk, Utbildningsdepartement samt naturligtvis Landsbygdsdepartement, Jordbruksverk och Fiskeriverk. Dessutom är det en enorm skillnad på att hantera en fråga i ett formellt forum, jämfört med en mer informell överläggning. Och SeFF saknar förvisso resurser att fullt ut verka på så många områden. Under en period närde SeFF förhoppningen att något av departementen eller myndigheterna skulle åta sig koordineringsansvaret men så blev inte fallet.
Vilket inte minst processen med en fisketurismlicens visar. Det var ju 2006 Fiskeriverket fick i explicit uppdrag av regeringen att tillsamman med berörda organisationer diskutera hur den skulle införas. Sedan dess har den begravts i olika utredningar trots SeFFs ständigt aktualiserat frågan. Därmed konstaterar SeFF att Fiskeriverkets rådgivande grupp för fritidsfiske, mest fungerar för avrapportering, och som ett diskussionsforum inom fiskevårdsområdet.
Som framgår löser inte regionala råd något av dessa problem inom ramen för föreslagen text. Men skulle kunna göra det under några givna förutsättningar. De är att fisketurismen erhåller status av kommersiell fiskeriverksamhet, att SeFF bereds plats i dessa råd, att de inte domineras av något särintresse, och att det i rådens arbetsuppgifter ingår att koordinera näringspolitiska frågeställningar till berörd myndighet/departement.
SeFF föreslår att texten ändras i tredje raden till följande lydelse.
13
”Råden har till uppgift att bistå myndigheter och organisationer vid handläggning av fiskerelaterade frågeställningar.
Skälet till att vi tagit bort uttrycket regionalt fiske är föranlett av att de flesta frågeställningar normalt berör fler än en region, men förvisso inte alla alltid.

9.1.4 Den ansvariga myndighetens uppdrag och bemyndiganden m m.
Bakgrunden till förslaget
I det avslutande stycket strax före texten Av propositionen till lagen framgår följande om tolkningen.
Citat utredningen
”Det anförda har dock inte bara politiska dimensioner utan även formella. Enligt 2 kap. 20 § RF gäller näringsfrihet i Sverige. Av paragrafen följer att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte att enbart gynna vissa personer eller företag”.

SeFF hävdar att nya saluförbudet för fisketurismföretagare som utredningsförslagets utformning innebär genom att det kategoriserar fisketuristiskt företagande som fritidsfiske och därigenom per definition hobbyverksamhet strider mot 2 kap 20§ i RF
Detta eftersom det fråntar fisketurismföretagaren tidigare rätt att försälja skaldjur, och därigenom syftar till att enbart ekonomiskt gynna vissa personer eller företag. Som bedriver exakt samma verksamhet på exakt samma marknad. Detta framgår även med all önskvärd tydlighet av hela tolkningsstycket. Men särskilt i texten kring avsnitt 6 som behandlar likställdhetsprincipen.

Utredningens analys

SeFF finner till sin förvåning att utredaren dragit exakt samma slutsats som SeFF gällande innebörden av 2 kap 20 § RF.
Det kan förvisso inte vara av fiskevårdskäl som utredningen inte föreslår att fisketurismföretagare bör erhålla turistfiskelicens. Ej heller att syftet är att generellt gynna allmänna intressen.
SeFF beklagar att inte utredningen tagit hänsyn till eller analyserat fisketurismföretagarens situation i förhållande till RF.

Vidare kan anföras att SeFF delar utredningens slutsats att regionala hänsyn är ett angeläget allmänt intresse som mycket väl kan motivera en inskränkning av näringsfriheten.

Utredningens förslag efter analysen.

SeFF vill påpeka att fritidsfiskets och fisket med enskild rätt samt fisketurismföretagens fångster inte är rapporterade, därför ingår de idag inte i kvotfördelningen. Som ju helt bygger på yrkesfiskets landningsuppgifter. Det är därför i framtiden viktigt att detta uppmärksammas.
SeFF föreslår att den extra fritids, enskild rätts och fiskturismfångade volymen uppskattas på relevanta kvoterade arter. Och att denna volym avsätts för just dessa grupper. De kan med fördel regleras via de särskilda tillstånd utredningen refererar till. För fisketurismens vidkommande gäller detta enbart skaldjur, av dessa är bara havskräfta en kvoterad art. Vare sig hummer, krabba eller sötvattenskräfta är kvoterade. När det gäller hummer har nog samtliga fisketurismföretagare en klar uppfattning om fångstvolym. I det fall redskapsmängden tillåts öka lär ju fångsten bli större.

14

10 Konsekvensanalys
10.1.1 Turistfiske.
Som analys betraktad är den kortfattad konstaterar SeFF. Konsekvenserna för fisketurismen av fiskevårdslagförslaget kompletterat med redan beslutad Kontrollförordning är inte analyserat. Även fisketurismen som näring i det helhetsperspektiv av olika lagar och förordningar som reglerar verksamhet i Sverige saknar analyser. SeFF hade på den punkten förväntat sig ett betydligt mer genomarbetat material. Att utredningen bortsett från (EG) 1224/2009, RFs likställdhetsprincip, skattelagstiftning och Transportstyrelsen regelverks inverkan på fisketurismen i förhållande till fiskevårdslagförslaget är stora brister. SeFF tycker även att utredningen missat mycket av det som Fiskeriverkets rapport FISKE 2020 tar upp. Men hoppas att den rapporten avspeglas i kommande process.
Sammanfattningsvis anser SeFF att utredningens brister avseende fisketurismen som näringsverksamhet är stora. Särskilt relaterat till det gedigna arbete utredningen lagt ner på den i ekonomiska och sysselsättningsomfattning lågpresterande näringsverksamheten yrkesfiske. Att fisketurism som näring är en relativt ny näring har väl spelat roll. Även det faktum att ingen företrädare för fisketurismen beretts deltagande i utredningens expertgrupp, vilket i sig ter sig märkligt.
Det senare har inneburit ett påfrestande merarbete för en i huvudsak ideellt arbetande branschorganisation som SeFF. Vilket väl framgår av yttrandet omfattning.

För Sveriges Fisketurism Företagare

Bo Hansson
Ordförande